Läkar besök idag då.
Det hela började bra, med att läkaren kände på magen och sade att det känns som ett normal stort barn samt att bebisens huvudomkrets blev beräknad till endast 33 cm! (Hon mätte t.o.m flera gånger) Men när hon sedan mätte magomkretsen på bebben så blev den beräknad till lite på 4 kilo. Suck alltså. Hur hon än mätte så gav det samma resultat. Så hon sade att vi nog inte skall vänta länge på att bebben kommer ut. Dessutom är jag inte alls öppen den där ynka 1 cm heller, som de på bb sade när vi var inne där en sväng. Och eftersom jag blivit snittat innan så kan de egentligen bara använda någon slags "ballong metod" för att sätta igång förlossningen, men det går inte eftersom jag inte är öppen den där centimetern.. Det blev sagt så att ifall förlossningen startar av sig själv innan beräknat datum, nästa tisdag, så är det helt ok och jag får föda normalt men om inget händer har jag tid för snitt då 17.4.
Nåjo, vi vet ju att senast då får vi träffa vår bebis som vi så längtat efter men det finns en hel del negativt med snitt också. Jobbigast är nog att inte få vara med riktigt, riktigt från början, utan först någon timme efter att bebisen är född och då är man dessutom så hög på mediciner att man knappt vet ut och in. Och att vara så sjuk, tro mig, jag ser inte fram emot det. Och att inte kunna fungerar normalt på ett bra tag. Hur skall det liksom gå med en 1 ½ åring som skall sitta i famnen o.s.v? Och att behöva vara så många dagar på bb, utan A och S.. Nåjo, inget att göra åt men ack så surt ändå.
Sist ville jag ju bli snittad, men då visste jag heller inte vad som väntade efteråt, nu vet jag :P
Positivt tänkande, positivt tänkande..