Förra lördagen startade vi norr ut vis S första sovtur, som blev först en ett tiden. Han sov snällt i bilen ett bra tag, var vaken en stund, somnade om och vid Uleåborg vaknade han när vi stannade för mat. Där väntade vi också på min familj och plastik fammo och faffa. Runt en sju tiden (om jag inte minns fel..) var vi framme vid stugan.
S var så duktig så i bilen, hela vägen. Piku lite gnäll hann det bli men det berodde nog mest på att han börjde bli trött.
Resten av veckan bestod av ett besök till Taivalkoski där Jalavankauppa finns, där världens godaste salmiak inhandlades, promenader, kort spelande, korsords lösande, godis ätande, bastu badande, rännande, S gungade för första gången (men det var häftigare att sitta och kolla upp i himlen), hittande och återlämnande av en bortsprungen hund, ätit på sant världens godaste restaurang mat o.s.v.
S har uppförst sig exemplariskt hela tiden och har även varit med i backen tre dagar. Även om han mestadels sov i vagnen men ändå. Mommo hade koll på honom medans mamma och pappa höll till i backen.
Ack så skönt det var att få stå på snowboarden igen! Första dagen vi åkte var backarna riktigt bra, andra gången hann jag åka ner ca fyra gånger innan jag rände omkull p.g.a av en stor snöhög som bildats av allt rännande, och där med hände nåtti högra knävecket.. Surt alltså. Men inget att göra åt. Ont gjorde det som tusan, så att försöka ränna ner var inte det lättaste. Vilket resulterade i en snygg vurpa med ansiktet före. Hehe, Men ner kom jag i alla fall. Dagen efter kunde jag nätt och jämnt gå från morgon, benet gick att böja men inte att räta ut helt och hållet, men konstaterade att det troligen var svällt inuti, för det kändes likadant som när jag blev trampad av min häst, och då var hela benet som en stock. Även M sade att det troligen var svällt. Men nästa dag var det lite bättre, även om det inte gick att räta ut helt och hållet. Och i dagens läge känns det fortfarande av, speciellt om jag suttit länge/mycke eller om jag haft det böjt/sträckt länge. Men det går nästan rakt nu i alla fall. Så kanske det reder upp sig.
I fredags var sista dagen i backen men tyvärr kunde jag inte åka då p.g.a benet. Men det gjorde inget för backen var verkligen inge vidare. Massor av folk och snön var jätte blöt, därmed dåligt glid. Så det var lugnt :)
I Lördags packade vi in allt i bilen, städade och åkte iväg när det var dags för S första sovtur, denna gång runt tio eftersom han stigit upp halv sju.. Han sov ända tills vi hade ca 180 km kvar hem, då stannade vi, åt och fortsatte hem. S somnade ingen och sov i princip hela vägen hem. Duktig kille!
Måste säga att det var en riktigt bra resa, massor av skoj hade vi och det var roligt att få vara samlad med alla syskon och försäldrar :) Men visst var det skönt att komma hem igen och inte behöva lyssna på småsyskonens gräl.. ;)
S har uppförst sig exemplariskt hela resan, och snuvan som han hade när vi åkte iväg var försvunnen redan på söndagen. Otroligt men sant. Skönt var det i alla fall :) Han har sovit bra, och även pappa har dugit när det var sovdags! Han t.o.m lade S till sängs flera gånger än mamma tror jag. Skönt, eftersom S förut inte gått med på att pappa lägger honom till sängs.
Tre sista dagarna fick S för aig att han inte skulle ta sista sovturen innan natten, fastän han var fruktansvärt trött, han låg med ögonen ständga och skrek. Vet inte var som tog åt honom, men nu är det bättre (peppar peppar..) så kanske han tyckte det var dags att åka hem :P
Nej nu får jag nog sätta stop, finns mer jag skulle vilja skriva om S utveckling men vi tar det i ett annat inlägg, detta är långt nog..