Barnlöshet.

Idag ringde äntligen prästen. Så nu har vi tid till dopet. Inte en dag för sent. Dessutom packade jag ned S i vagnen och tog två flugor i en smäll; hämtade dop ljus och fadder brev och så fick S sova ute i vagnen en stund. Han sover så bra i vagnen :)

Jag brukar läsa en blogg som handlar om ett par som försökt få barn i fler år. Och som äntligen lyckats. När man själv fått barn och läser om någon annans längtan efter barn så inser man hur lyckligt lottad man är. Tänk om man själv varit i den situationen.. Och jag blev så glad när jag läste hennes inlägg, att hon var gravid. En som kämpat med barnlöshet i fler år har verkligen rätt att äntligen få bära ett barn.

Vi var så otroligt lyckligt lottade som "hade så enkelt" att få barn. Och att få barn tillsammans med den man som man älskar är oslagbart. Vad vore jag utan A och vår son? Båda är det bästa som någonsin hänt, jag älskar dem så fruktansvärt mycket. Svårt att få i ord hur mycket dom betyder för mig.

Jag är så otroligt lyckligt lottad som får ha de bästa männen i min liv!