Äpple.

Konstaterade igår att våran lilla S inte tål äpplen. Det kan ju funka senare i livet förstås men inte i nuläget. Så hos oss får vi skippa äppel. Men banan däremot, som han fick smaka på här om dagen då vi var hemma hos mommos. Det var matdags men dumma lilla mamsen hade glömt att ta med en fruktburk.. Så mommo tog fram en banan. Och oj så smaskens det var! S bara gapade och ville ha mer :) Vilken hitt alltså.

Alltså, jag är faktiskt riktigt "harma" över att vi inte varit med på t.ex. mamma-barn jumppa, babysim, babyrytmik m.m. Hade varit jätte roligt att vara med på sådana saker. Och jag har många gånger funderat på att anmäla oss. MEN, de går alltid på väldigt opassliga tider.. Och oftast på morgonen när vi fortfarande ligger och sover. Tråkigt men sant. Men inget att göra åt saken.

Tänka sig, Nu är S snart 5 månader! Det är inte klokt. Tiden bokstavligt talat flyger iväg! Och han har blivit så stor så, vår lilla älskling. Det bästa man kan önska sig.

Jag har många gånger, under min uppväxt, funderat på vad vi egentligen gör här, vad meningen med livet är. Men det fick jag svar på för snart 5 månader sedan. Man lever för sina barn. Man lever för att de skall ha det så bra som möjligt och för att man skall få se sina barn växa upp och bilda egen familj.

Plötsligt lös det en liten glödlampa ovanför mitt huvud och jag visste direkt svaret på min fråga.

På tal om annat så fyller jag ju snart. Halv vägs till 40. Vilket låter rätt skrämmande.

Men jag är glad över att jag "hann" få barn så tidigt som jag gjorde. Jag har alltid sagt åt mig själv att jag skall ha barn i ung ålder. Att när jag levt klart mitt ungdomsliv så är det dags.

Och det är absolut det bästa jag gjort!!