Skönt att ha så mycket undan för dagen redan! Och tacka vet jag soppa, som sköter sig själv, hade ingen vidare lust att stå och kocka destumer idag :)
Dessutom väntar jag på den där arma telefonen som är påväg från Saunalahti (varför finns det föresten inga vettiga telefonabonemang??).. A fick sin för flera veckor sedan medans min är ute och "lorvar". Men nåja, enligt föräsndelsekoden kan jag nu se att den befinner sig i Sejnäjoki, nå då borde den väll anlända idag eller imorgon. Inte en dag för tidigt, hehe. S har nämligen förstört min gamla, hederliga "flipp flopp telefon" från, typ, ja, stenåldern (som jag var tvungen att använda efter att S sett till att mina andra Samsung hamnat i tvättmaskinen). Så förhoppningsvis klarar sig denna kommande Samsung från att gå samma envisa öde (S alltså). Men jag är beredd, beställde den mest tåliga touch telefonen jag hittade. Den är dammtålig, reptålig och klarar av att vara under vatten på 1 meters djup i en halv timme (dock stod det inget om den klarar en omgång i tvättmaskinen i 40 grader.....) Så den borde vara S säker. Hoppas jag. Eller så får jag helt enkelt vara försiktig :)
Över till annat. Vecka 27+6 idag! Tiden går så fort så fort..
Måt helt ok. Aningen lågt hb och lågt blodtryck vilket resulterar i en ständig trött/matthet men förövrigt inga andra krämpor! Och sammandragningar har jag nästan aldrig längre, skönt att de lugnade ner sig. Men tänk hur olika två graviditeter kan vara. Både på mående planet och på det känslomässiga planet. För denna gång är helt och hållet annorlunda mot med S, på båda planen. Med S var det så mysigt och plutte nuttigt att känna de där sparkarna och man hade kunnat vara gravid hur länge som helst, men nu, visst är det gulligt med sparkarna, men man väntar ju bara på det där som kommer sen! Själva graviditeten kunde gärna gå förbi, helst i racerfart. Äh, det är svårt att förklara. Visst njuter man nu också, men inte alls på samma sätt, för första gången visste man inte vad som väntade och så vidare, man levde bara i nuet med den där sparkande magen. Men denna gång lever vi liksom redan i livet efter graviditeten, när bebisen är här osv. Graviditeten ät mera "nåt man måste gå igenom för att få det som kommer sen"
Blev lite rörigt det här :)
Oj, kanske jag borde kolla så att inte soppan kokar över..?! Ooops..
kanske de e en flicka denna gång?!? då allt är så annorlunda ;)
SvaraRaderajag är ju mitt inne i de där rosa(fast de borda väl vara ljusblåa nu ;) ) molnen och blir överlycklig för varje spark :p
fatta helt va du mena, antar att nästa gång blir samma för mej, bäst att njuta nu.
Och sockerbelastningen ja, huua mår nästan lite illa varje gång jag tänker på den, men de e väl bara att bira ihop?? ;)
Jag hade också mest sammandragningar i början så nu när de skulle få komma så lyser de med sin frånvaro;)
SvaraRadera