Ja, var skall jag börja. Lillasyster är en kräsen tjej. Helt tvärtemot storebror. Hon vill inte riktigt ha tid att äta och äter hon behöver det vara absolut tystnad och inge liv och rörelse över huvudtaget. Nja, det är ju inte precis så lätt med en två åring i huset... Hon är så med, skall följa med i vad som händer och sker, att hon inte har tid att äta om det rörs kring henne. Deussutom blir hon arg som ett bi om mjölken inte rinner till på två röda.. Och så länge mjölken sprutar så äter hon nöjt, men sedan har hon ingen ro att suga längre.
Och man frågar ju sig hela tiden, får hon tillräckligt?! Vif varje måltid, är det skrik och gråt, innan mjölken rinner till. Men ibland suger hon en gång och släpper sedan och är arg. Då rinner ju inte mjölken till heller.. Så då får jag så lov att försöka få henne att somna för då har hon ro och orken att äta, fastän mjölken inte sprutar.
Och det här tar verkligen på krafterna. För jag vill kunna amma, helst tills hon är 6 månader, jag vill inte behöva börja ge flaskan åt henne. Men riktigt ärligt så vet jag inte om det funkar att hålla på så här. Hela tiden tänker jag "i morgon går det bättre" och ibland gör det de också. Men nu har det varit såhär i tre dagar, (under den tiden har hon en gång tagit bröstet, utan skrik). Och jag blir stressad, irriterad, orolig.. You name it. Vilket går ut över alla andra här hemma. Inte okej!
Men vad då, det är bara att sluta och amma och ge flaska i stället! Inte är det så big deal. Men på nått sätt tror jag att jag vill lyckas med amningen, för den gjorde inte det med S och inte heller "klarar jag av" att föda normalt, det kommer jag aldrig att få pröva på ens, om vi nu får fler barn någongång i framtiden. Så jag vill liksom lyckas med detta i alla fall, tror jag.
Men, jag får nog se mig besegrad som jag sade åt A här ikväll innan han åkte iväg på jobb. För T hade ätit båda brösten för ca 1 timme sedan men hon var så orolig och gråtig, men inte trött. Gav med mig och testade flaskan.. Och där rök 60 ml så där bara... Så helt klart fick hon inte tillräckligt när jag ammade, precis som jag anat hela tiden.
Jag-vill-inte. Men som sagt, jag får nog se mig besegrad, 1-0 till flaskan. Huvudsaken är ju att tjejen får tillräckligt med mat så att hon är nöjd och växer som hon ska!
Det hela stressar mig (skriket, undran om det är tillräckligt, amma-inte amma? osv. Och det är inte okej.
Så now on, amning på natten och amning på dagen i den mån det funkar. Ok. Nu kör vi..
Jag vet precis hur du känner dej!
SvaraRaderaHär lyckades inte heller amningen förutom en kort tid!
Jag fick höra, det som du säkert åxå får höra.. Att det bästa är ju att barnet får mat å får bli mätt,, att man är den bästa mamman till sitt barn fast man inte kan amma det etc. å jaa, visst är det det! Men det är ändå svårt att acceptera att man inte får amningen att funkka! :(
Ska ge dej ett tips som känns lite bättre för en själv, å det är att ge flaskan själv åt babyn (pappan kan nog å ge) men inte andra som mommor, fammpr, mostrar etc. för det är då känslan "man inte duger som mamma å vem som helst kan va mamma åt mitt barn" kommer å man mår dåligt :(
Blir det en nästa gång som jag hamnar i detta att inte amningen funkkar så ska jag vara bestämd å int ge med mej när nån annan prompt ska flaskmata mitt barn!
Detta blev långt.. :) Du är den bästa mamman till ditt barn, fast int amningen funkkar!!
Å skämmas int för att köpa mjölk ersättning, om dy nu skulle göra det, för det gjorde jag! Det viktigaste är nog att babyn får mat på endera sätten!! :)
Kram till dej!!
Tack! :) De var nyttiga ord!
SvaraRadera