BB vistelsen.

I måndags hade vi ju tid till Mödra poli i Kokkola. Där fick läkaren uppskattat att lillen var strax på 4 kilo... Ojsan. Så hon beslöt att de skulle försöka lägga i gång det hela med mediciner. Men påpekade att det kan ta en tre dagar före det händer nått.

När vi kom upp till BB fick jag ligga i CTG kurvan en stund och fick sedan en tablett som skulle ge sammandragningar vilket gör att livmoder munnen blir mjuk och börjar öppnas.. Fick lite sammandragningar vilket var bra. Fyra timmar efter att jag fått tabletten skulle jag ligga i kurvan igen för att se om jag skulle få en till tablett. Men jag hade för mycket sammandragningar för att få fler. (Kan tillägga att det kändes precis så som det gjort hemma..)

Så den dagen fick jag inte fler tabletter.

Natten gick sådär, A fick ju inte vara kvar så han var tvungen att åka hem. Försökte sova men det gick inge vidare, sängarna på sjukhuset är ju inte av bekvämaste slaget så jag låg hela natten med fruktansvärt ont i ryggen.Nästa morgon skulle jag ligga i kurvan igen, för att se hur bebin mådde och om jag hade några sammandragningar. Jag hade inte tillräckligt så jag fick en till tablett. Fyra timmar senare hade jag en del sammandragningar och när jag låg i kurvan fick jag sjuka sammandragningar. Yes! Blev undersökt, nepp, inget hade hänt. Igen fyra timmar senare fick jag ligga i kurvan igen men då hade sammandragningarna avtagit så jag fick en till tablett. Hände inte mycket efter det.

Den natten tog jag en sömntablett så att jag skulle få sova, ifall förlossningen skulle börja komma igång funkar det inte direkt om man inte sovit på några dygn..

Morgonen där på, onsdag, fick jag ingen tablett, men fyra timmar senare hade jag starka sammandragningar igen som också gjorde lite ont. Fick en tablett ändå och de blev lite starkare.

Men som sedan avtog och på kvällen hade jag i princip inga alls..

På Torsdags morgon hade jag nästan inga sammandragningar alls men fick inget piller eftersom läkaren skulle undersöka och fundera vad vi skulle göra näst.

Blev undersökt och INGET hade hänt, läget var lika oförändrat som det varit för TVÅ VECKOR SEDAN. Suck. Läkaren beslöt att jag skulle få åka hem över helgen och komma tillbaka på måndag. "lillen hinner ändå inte växa så mycket på tre dagar" Nej kanske inte det, men då har det ju redan gått en vecka sedan han blev uppskattad till över 4 kilo...

Ja, det var faktiskt väldigt tungt psykiskt att vara där de där dagarna. Första dagen gick helt bra men sedan blev det bara jobbigare och jobbigare.. Att inte ha något att göra på dagarna, vara utan A, sova ensam.. Man kände sig helt enkelt alldeles ensam och utelämnad, bara en massa okänt folk som gick omkring med sina nyfödda bebisar. Och själv låg man där och inget hände.

A kom ju dit varje kväll efter skolan vilket var skönt men fick ju inte precis någon egen tid eftersom jag delade rum med en annan mamma. Så skulle jag inte sluppit hem i Torsdags hade jag nog gått i bitar. Man blir så avtrubbad, sur och inåtvänd när det inte händer något, vare sig i förlossningsväg och annars. Korsord, sudoku, tv (med endast 4:a finska kanaler :S) samt promenader runtom i sjukhuset (folk tittade nog lite konstigt när jag kom förbi cafeterian typ 500:ade gången...) var min vardag. Ja och så ligga i kurvan ca 5-6 timmar per dag..

Jag får ångest när jag tänker på att jag måste tillbaka på Måndag. Jag vill inte. Eller jo, jag vill att lillen skall komma ut, men det känns så hopplöst och onödigt att vara på BB, det kommer ändå knappast hända något nästa vecka heller. Fast om jag kommer dit och de kan konstatera att något har hänt, att vi är en liten bit på vägen, då kan jag stanna :)